På lunchen idag träffade vi en kennelbror, Rex Ventors Orion, i kronobergsparken. De var så lika! Hade ungefär samma tecken och färg. Tror jag fick mig en ungefärlig uppfattning om hur Ramses kommer se ut om 1,5 år. Bilder finns i bildspelet nedan.
Efter skolan bestämde jag mig för att ta en promenad på långholmen, och jag hade tagit finkameran med mig. Det är så vackert där och perfekt att träna lösträning. Dessvärre får jag sällan chansen att gömma mig för Ramses för att han ska lära sig att hålla reda på mig. När vi går utan störningsmoment lämnar han inte min sida. Så när vi träffade en Basset och det blev naturligt att vi skulle gå åt varsitt håll, tänkte jag, nur får jag passa på. Han var ju lite distraherad av hunden och jag gick åt andra hållet och visslade. Sa åt bassetens matte och husse att om han inte kommer, så kommer jag strax efter och hämtar honom. Så visslade jag en gång till medan jag kikade fram bakom ett träd. Ingen hund. Terrängen var rätt så kuperad och jag stod precis bakom ett krön. Efter en kort stund kommer bassetens husse med Ramses halsband i handen och säger; du får nog hämta honom, försökte leda honom rätt, men han slet sig. När jag kommer fram bakom krönet hör jag ett högt yl/skrik i busken och min första tanke var, 'nu har han brutit nåt!' Jag frågar honom, 'oj, vad hände?' Han säger, 'nä, han är nog bara ensam'. Jag visslar igen, för att han ska lokalisera mig. Sedan ser jag honom springa mot vattnet, jag inbillar mig att han haltar, och Ramses kastar sig ut i vattnet (!) och börjar simma utåt! Jag ropar, 'här är jag!!' Efter 5-10 meter vänder han och hittar mig. Gissa om Ramses var mammig efter det.
Jag vet inte om det var vinden som fick visselljudet att låta som det kom utifrån vattnet, eller om han bara fick panik när han upptäckte att jag var borta som fick honom att kasta sig ut i vattnet. Mitt hjärta gjorde i alla fall några volter där och säkert hans med. Men två saker fick vi ut av'et, jag fick veta att Ramses kan simma och Ramses fick sig nog en liten 'hålla-reda-på-matte-läxa... :)
Klicka på bildspelet för att se hela albumet.
Otiten, eller knäcken i lurarna är borta! Fick i uppgift av veterinären att kampa med en kong, en sån där plastleksak, nu under tandutväxten för att inte huggtänderna skall felriktas. Igår hade han fortfarande en valphuggtand kvar, samtidigt som en ny var på väg. Den rök idag när vi lekte med kongen. Först ville han knappt ta i den, så länge han hade valptanden kvar. Han hade väl ont stackarn. Känns som han är lite öm i munnen nu så någon kamp blir det inte, men jag försöker få honom intresserad av den i alla fall.
Känns som om vi har flyt just nu. Ramses är så lyhörd och uppmärksam. Vet inte vad jag gjort för att förtjäna detta. Idag träffade vi på ett par lysande vita arslen tillhörande våra vänner rådjuren. Ramses tyckte de var högst intressanta, men lyssnade förvånansvärt bra. När matte sa, 'Ramses nej!', vände han sig om och tog glatt emot sin kompensation, köttbullen. Nu har han ju aldrig jagat ett rådjur, så han inser nog inte hur stark frestelse det kan vara, men känns ändå bra att kunna stå och titta på rådjur och berömma honom när han inte jagar dem. En bra grund som visar honom vad som gäller. Även häromdagen träffade vi herr Hare och Ramses lyssnade. Jag får njuta av att rida på den här vågen, för tror inte det borde dröja länge innan trotsåldern gör sitt intåg. Känns i alla fall skönt att ha en bra grund att falla tillbaka på efter.
